Oron i kropp och framförallt själ drev mej ner till älven. Det ångrar jag inte. Måsarna och jag tittade tillsammans ut över den släta vattenytan och solen svedde trädens toppar. Satt på bryggan tills kylan tvingade mig hem. Sommarnätter i Lunde är magiska, obeskrivbara. Men det gnager ändå i mig, min båt går back och jag orkar inte vända mej rätt. Jävla allt. Jävla mat. Hur svårt kan det vara, ät och var glad nån fucking gång.
1 kommentar:
I övermorgon drar vi till klippan och spanar in nylands måsar ihop. Om där finns nåra.
Annars kan vi mest bara sitta där, (bli myggbiten), o så pillar jag dej i håret.
/Pottan
Skicka en kommentar