Slutty walk

Jag är på lite bättre blogg-humör nu. Jag är på bättre humör överhuvudtaget nu. En promenad, en kopp kaffe och ett storkok av kikärtsgryta senare.

Jag höll på att smälta bort i värmen på balkongen, och frysa sönder av de omöjliga frågorna som varken han eller jag har några svar på inombords.
Så jag tog min ny-inköpta väska från Myrornas under armen och tog hissen ner fem våningar, ut i sommarkvällen. Planen var att promenera till ICA och handla ägg, något jag saknade på min hylla i kylskåpet. Men när jag kommit till trapporna där Olof Palmes mystiske mördare sprang för 23 år sedan, så ändrade jag mig. Jag skulle upptäcka kvarteren där jag bor, inte köpa ett sexpack ägg.

I min väldigt korta jeanskjol började jag gå Malmskillnadsgatan neråt. Jag funderade på Bettan, den prostituerade kvinnan som gick här på sextiotalet, och fångades på film av Stefan Jarl. Vad hade hon tänkt om livet? Hade hon orkat tänka någonting alls, eller handlade det bara om att överleva? Pengar till heroin, pengar till varje pris.
Malmskillnadsgatan är inte längre vad den varit, men istället kommer nya "Bettan" från både när och fjärran till Sverige. Vissa kommer i tron om att ett bättre liv väntar dem i Sverige, andra kommer för att ta betalt för intima tjänster.
Jag kan förstå, till en viss grad, att man prostituerar sig. Vad jag däremot inte kan förstå är hur någon kan köpa tjänster från en prostituerad. Så fullkomligt vidrigt, att behandla en medmänniska på det sättet. Visst, den som köper sex betalar ju, men varför skicka en människa ännu längre ner i fördärvet? Människor utan problem börjar inte prostituera sig, människor som mår bra väljer inte att sälja sina kroppar. Varför stödja en sådan destruktiv handling? Det enda skälet jag kan se är att den som köper är lika ensam och förvirrad i livet, inte tillräckligt hög självkänsla för att våga ge och ta emot äkta kärlek. Jag tror att det finns kärlek så det räcker och blir över till var och en av oss, vi måste bara lära oss att se den och ta tillvara på den.
En annan sak på temat prostitution som jag har funderat på, är det här som sker i nattlivet. Visst, det är inte prostitution (väl?) på samma sätt, men det är fortfarande intimitet och pengar inblandade. En tjej, exempelvis jag, går in på en bar, och efter lite dansande med en lämplig kille så trycks en drink i min hand. Killen har oftast en i sin hand också, och vi skålar och dansar vidare. I den situationen tänker jag inte så mycket, jag dansar bara vidare. Men när jag ser på det i nyktert tillstånd kan jag inte låta bli att undra om jag inte blir köpt en smula där på dansgolvet. Jag får drinkar och uppskattning av killen på dansgolvet, och i gengäld dansar vi tätt, tätt, tillsammans. Kanske hånglar vi. Kanske inte.
Varför låter jag detta ske? Jag har faktiskt inget bra svar, det mest bara blir så. Jag känner mig för en stund som en gudinna, killen följer mina rörelser, följer min kropp med blicken. Mitt ego jublar och jag sväljer drinken i stora klunkar. Jag känner mig inte skyldig honom något för att han bjudit mig på en drink, men hans uppmärksamhet smickrar mig och han har lyckats med sin plan.
Det är inte prostitution, men det är ändå något som sticker i mig. Jag vet att detta är ett vanligt förekommande fenomen, och jag känner mig aldrig utnyttjad. Men ändå kan jag inte låta bli att dra parallellerna.