Dagen började bra med frukost på balkongen och morgontidningar levererade genom brevinkastet.
Nu har dock en förrädisk känsla smugit sig på, den där känslan som gröper, gröper, får tårarna att ställa sig på kö innanför ögonlocken.
Men nej, jag gråter inte, jag bara saknar. Saknar det som var, saknar det som inte blev.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar