here we go again

Jag har ju haft eminenta anledningar till att inte blogga senaste månaderna
Det känns inte så coolt att sitta i ett övertempererat datarum i England och klämma ur sig rader utan å ä och ö.
Jag måste fortfarande anstränga mig för att komma ihåg att använda de där sista alfabetiska uppfinningarna, de med pynt ovanpå. ÅÄÖ. ÅÄÖ.
Sådär ja.
Men mina vänner, då kör vi. Jag har nu även en ypperligt dålig Sony Ericsson-mobil som jag har anslutit till denna blogg. För tillfället är det i princip det enda jag kan göra med mobilen, för ljudet har nämligen bestämt sig för att lägga av. Misstänker att högtalarna fick sig en törn när mina tårar forsade ner över luren för några dagar sedan, de dagarna då det låg uppbrott och oro i luften och i maggropen.
Uppbrott och oro som har motats bort, bäddats ner i maggropen och lagras för senare utredning. Mina vänner, kärlek är ett sattyg. Havsöringar också för den delen.

Har saknat att blogga, har saknat att skriva. Hela grejen har stagnerat när jag kom på att det finns miljarders bloggar i cyberrymden, och varför skulle nån läsa min, till vilken nytta och så vidare. Men hey, som Ebba von Sydow brukar skriva så chict i sina artiklar, vem bryr sig?
Orden finns här för mig och jag tänker använda dem. Vrida och vända, knepa och knåpa och skapa. Meningar av liv, lust, förtvivlan och glädje.
Och en massa bilder. För någon sa nån gång att en bild säger mer än tusen ord.