Nja

Äntligen är pappa här. Pappa och jag, vi är bästa vänner. Nu ska vi tillsammans tackla den svajande verkligheten. Tillsammans med pappa går det. Absolut.

Dagens who

Vem är detta? Do you know it? Självfallet, eller?

Därute

Där, utanför, pågår sommaren. Pågår livet. Det är mest symboliskt, en tillfällighet, att jag befinner mig i en sådan illustrerande situation just nu. Livet pågår utanför bussens kvava kupé. Men livet pågår även utanför mig, runtom mig. Men jag väljer, gång på gång, att titta bort, titta ner. Jag vågar ju leva, det vet jag, men jag kommer liksom aldrig till den punkten. Den punkten där jag kan skita i att jag inte är smalast i rummet, att jag åt två mackor istället för en till frukost. Jag har inte lyckats dra upp mina geggiga stövlar ur ätstörningens ler-träsk. Jag börjar undra så smått, vad krävs för att jag ska klara det?

Hönsfarmarinnor

Jag är, om bilköernas gud är på bra humör, i stockholm om någon timme. Känns lite bakvänt att lämna hagskog nu när vädret var ass-kickin och hönsgården behövde uppbyggnad. Men om en månad är jag tillbaka på ön, med bil, 3 höns, 1 tupp samt bäst av allt, sambon hönsfarmarinnan elin.

Brudparet

Mina älskade föräldrar. Jag skulle plocka ner månen åt dem om jag kunde. Jag är så lyckligt lottad som har välsignats med just mamma och pappa. Bättre föräldrar finns inte, jag lovar. De har alltid, alltid, ställt upp. De minnen jag delar med mor och far är obetalbara. Allt vi gjort, sett och upplevt tillsammans. Och den människa de gjort mig till. I deras sällskap känner jag mig världsbäst. Så, jag kan nog plocka ner månen åt dem. Ska bara låta solen gå ner i kalmarsund först.

Hipp hipp hurra!

Päronen har varit gifta i 16 år. Jag serverar tårta på stranden, på samma ställe där vigseln tog plats. Och även på denna plats som bröllopsbilderna togs. Jag var sur, eftersom jag inte var i centrum. Hämnden var ljuv och jag skelade på vareviga bild.

Jag är värd en riktig fikapaus

Vad är du själv värd? Tänk på det tills jag har hittat mig själv bland snäckorna på ölands strand.

Jo tack

Jag jobbar och står i. Som ni ser.

jag får tinnitus i hjärtat om du ska hålla på såhär

så jävla mitt i prick

Jävla teknik

Maria leker tekniker bakom tv:n. Kommer vi någonsin få se paris hiltons succéfilm?

Kvalité

Nu ska maria och jag ägna oss åt bakis-lyx. Efter en pizza, massa glass och två timmars promenad i staden ska vi se på kvalitetsfilm och dricka multinationell dryck. Ah, söndag, härliga söndag.

No comments

Vi missade sista bussen i älta. Kom, nattbuss, kom.

Fetaste låten idag

Soft

Utanför frysrummet fastnade jag i en diskussion om huruvida gud finns. Tillslut var mina tår djupfrysta (dörren till frysrummet var öppen) och vi hade fortfarande inte kommit fram till om gud finns. Jag tror inte det, jag tror vi själva skapar vårt elände och vår lycka. Vad tror du?

Det Medvetna Willys

Michael Jackson är ju i ropet. Vareviga dag rapporteras det om mer eller mindre möjliga och anständiga saker rörande MJ. Tidningarna skriver om hans hjärna, som han fick lämna ovan jord, om hans eventuella hemliga kärleksbarn och om hans missbruk. Ibland skrivs det även lite om hans musik, pliktskyldigast.

Så, summan av kardemumman, MJ är het, het, het. Och ni minns väl att han brukade ha vita handskar? Jojomän, det minns vi på Willys också. För att hedra hans musik, hans kärleksbarn och hans hjärna så har vi kassörer på Willys anammat vita-handsk-trenden.

När man slår sig ner bakom kassan så är det bara att sträcka ner handen i en röd låda under kassan och rota runt, och; tam tam dam!! I sin näve har man (förhoppningsvis, om inte kassören som satt i kassan innan hade fräckheten att sno till sig det sista paret) ett par vita handskar.

Förstår ni känslan? Att långsamt (nåja, beroende på hur mycket kö det är) trä de vita bomullshanskarna över händerna. Noggrant rätta till dem och när de är på plats, ännu mer noggrant rätta till sin namnskylt som sitter fasthakad på bröstfickan.
Sedan kan man med gott mod och hög glamourstatus påbörja kassajobbet. ( Vi behöver ju inte låtsas om att efter tio minuters blippande i kassan så är handskarna svarta av smuts).

Hello, I´m working at Willys. Do you want to shake my white-glove-hand?

Livräddare

I tisdags svartnade allt, någon hade glömt sätta en varningsskylt framför stupet, och jag föll handlöst.

Eftersom jag har töjt på gränser så som jag har gjort, var alternativen som kom upp i min hjärna ganska dödsföraktande. Men denna gång klarade jag att avstyra allt, och mycket tack vare detta radioprogram.

Jag tycker ALLA borde lyssna på detta.
Även du, som inte tror att det gäller dig.

Kamp

Idag kämpar jag mig för att hålla huvudet över vattenytan, och jag orkar inte låtsas att allt är bra. När sedan en kollega petar mig i magen och utbrister "vilken mjuk mage du har, en riktig silikonmage" orkar jag inte spela oberörd. Ett skämt, kanske, men det sved. Kroppen, och magen framförallt, är ångestkälla nummer ett idag.

Trött

Jag är så trött att jag inte ens kan fokusera blicken, skulle kunna sitta och glo ner i min tomma kaffekopp flera timmar. Alla handlar idag, och jag är omväxlande tårögd och vrålarg. När den hundraelfte kunden kommer fram och frågar om jag vill ringa efter någon som kan öppna en till kassa (det finns ingen mer som kan öppna en kassa, alla jobbar för fullt) får jag bita mig i tungan för att inte fråga om kunden vill ha ett eller två näsben knäckta.
Sen tar jag upp telefonen för att ringa jouren, men det jag tror är telefonluren visar sig var en avlång köttbit som jag håller upp mot örat.

Ps

Finns även i rosa, men det känns lite för mycket Paris Hilton.

Fönstershopping

Jag spatserar sveavägen fram, bland halvfulla semesterfirare och hålla-handen puttenuttiga par. Så, hittar jag denna skapelse i ett skyltfönster. En radio i ljusblå skinn-imitation. Retro på alla håll och kanter, både gräslig och underbar, som livet självt. Elin, borde vi inte ha en sån på öland?

Intoleransen

Åh herre min je. Antingen har jag blivit alkoholintolerant (hemska tanke!) eller så blev jag matförgiftad av scans falukorv igår. Några timmar efter intagandet av vinet, många timmar efter intagandet av falukorven sätter stora illamåendet in. Jag har ännu inte hämtat mig. Natten tillbringades liggande ovanpå mitt täcke, och med en koncentration på andningen (in genom näsan, ut genom munnen) som skulle fått vilken yogamästare som helst grön av avund överlevde jag så natten. Vojne Vojne, tänk om jag är alkoholintolerant?

Kyrkogården

Sådär ja. Spinningen avklarad. Nu ska jag sätta mig i skuggan av en gravsten eller nåt annat passande på johannes kyrkogård och läsa chiclit. Vad säger ni om den kombon, bräck det om ni kan, mohahaha.

Back in town

Efter en plågsamt tung färd från centralen är jag nu tillbaka i mitt lilla rum innanför köket i storstan. Sitter i pyamas (det var det svalaste jag kunde hitta) på min balkong och röker en cigg som jens lämnade kvar här. Jag vet inte vad jag känner. Panik, ensamhet och eufori blandas till en molotov coctail som bara väntar på att få flamma upp. Eller att försvinna. Känslor och sinnesstämningar är knepiga saker.

Livets musik

Sedan urminnes tider har jag lyssnat på denna låt. Jag älskar den. Det är som att all oro, all ängslan och alla ångest puttas bort av cellistens stråke.
Jag brukade spela den varje kväll när jag skulle sova, som 10-åring, redan då tyngd av diverse ängslan och oro.

Denna låt kommer följa mig genom livet, precis som Bob Marleys låt Jamming.

Hjärngympa

Jag ska nu komma med ett, som av vissa kan uppfattas som ett aningens provokativt påstående;
MSN håller igång hjärnan.

Man tränar simultankapaciteten och konsten att växla mellan flera olika samtalsämnen snabbt (och vissa människor får övning i att överhuvudtaget byta samtalsämne, kanske).

Som för några dagar sedan, när jag hade däckat framför MSN. Tänkte på det någon dag efteråt, och insåg hur..ja, smått galet det egentligen är, det här MSN:andet.
Jag satt där vid datorn med tre hysteriskt blinkande konversationsfönster. I det första diskuterade jag knark, jobb och om farbror Reinfeldt skulle tycka det var människohandel att frakta in mig i en väska på Emmabodafestivalen (så jag slipper betala biljett).
I fönster nummer två diskuterades en resa till Japan (i höst?) till det förmånliga priset av 4000 spänn i runda slängar. Man fick mycket restid för de pengarna, närmare bestämt 35 timmar..
I fönster nummer tre snackade jag om huruvida jag behövde Bamseplåster på min sargade kropp (nej, det behövde jag inte) samt fick ett erbjudande om hjälp att ge en dum kille däng. (Jag tackade nej till detta också).

Jag hoppade frenetiskt mellan dessa diskussioner, tvingade hjärnan att snabbt, snabbt, växla mellan ämnena. Och det klarade den bra.

Jag kanske inte är så försupen som läkarna tror.

Lena Cronqvist

Gissa!

Den som kan gissa vad det är för speciellt med fåtöljen mamsen sitter i vinner en dejt med mej

Tylösand

Här sitter jag, gungandes i en däckgunga med en kebab-tallrik i magen (lämnade dock kvar besticken utanför magen). Var flera år sedan jag gungade gunga, och jag slås av hur rogivande det är. Nu försöker syrran gunga, friden försvann, putta, putta!

Min syster

Min vackra lillasyster. Att livet måste vara så jävligt, så brutalt ångestfyllt ibland. Det skär i mig, jag vet vad hon går igenom och det enda jag kan göra är att krama henne och viska lugnande i hennes öra när ångesten blir övermäktig. Lillasyster kanin, jag älskar dig.

Tim-mms

Såhär stor säng har jag i halmstad. Stort och skönt. Och lite ensamt.

Mjau

Jag vill också ha två kattungar och ett stadigt förhållande med en kille som kallar mig älskling. Om det är för mycket begärt kan jag nöja mig med en av grejerna så länge. I väntan på att båda önskningarna uppfylls, alltså.

Syrran

Middag i halmstad med syrran och hennes kille. Gud vad hon har blivit vuxen på en månad. Flyttat hemifrån, blivit sambo och har två katter. Plus att hon droppar fraser som "åh. Jag fattar verkligen inte vitsen med alkohol" och " när Kim (pojkvännen) och jag gifter oss, då ska vi heta björkman-dahlgren, inte dahlgren-björkman". Kommer jag någonsin bli så vuxen?

Woho

Boring

Uh. Jag har så trist att jag börjat photoshopa bilder på mej själv. Då är det illa.

On the road

Sitter i baksätet med bob dylan sjungandes i ipoden. Pappa konstaterade förvånat när vi packade in oss i bilen imorse efter en natt i örebro att vi verkade ha mer saker nu än igår. Ja, jag säger ju det. Denna lömska packning sväller, drar åt sig fukten i luften och utvidgar sig långsamt, långsamt (precis sådär långsamt så man inte märker något innan det är försent). Lömska pack.

Check

Mamma är den check-igaste människan jag känner. Det började redan efter 5 minuters bilåkande. "Få se, har jag plånboken med?" sen har det rullat på i samma anda "Nycklarna, är de med?", "Mina solglasögon, ser ni dem?", "Ina, ser du om min väska ligger där bak?" (jag muttrar aningen surt att här bak finns minsann minst tjugo väskor, och de ser jag på obekvämt nära håll). Check check, ligger ditt tangentbord kvar framför datorn?

Trängsel

Ju större bil vi skaffar, ju mer saker tas med på semester. Årets nykomlingar i trängseln är ett elpiano (destination Halmstad) och en Sodastreamer (för bubbelvatten ska man ta mej fanken ha på semester). Som resesällskap här bak i bilen har jag en galen blandning av Tempur-kuddar och korsordslexikon. Med jämna mellanrum vänder sig mamsen om och ber mig med orolig blick att kolla så att den röda regnjackan alternativt Ecco-sandalerna nummer sjuttioelva i samlingen verkligen är med.

Sommar-boende

Och så svassar han iväg, med svansen i topp. Mot en sommar kantad av utbildningsradion och många timmars väntan utanför vår dörr. En dörr som inte kommer öppnar förrän om en månad. Not very cool.

Ina goes blondinbella

Dagens outfit; jeans (pappas slabb-brallor, moderiktiga kulörta färgfläckar och hål a la Replay-jeans) velourtröja (mammas, nästan fläckfri) grått ribbat linne anno nittonhundranånting. Två olika strumpor och en klick sinkpasta på hakan (mot dålig hy). Oh my god Im so hot today, woho! Stureplan here I come!

Typiskt Nisse

Se och lär

Mjau mina friends and enemies

Nattsudd

Det som är bra med att inte ha pojkvän, alternativt dela säng med någon för tillfället, är att jag kan smeta in allsköns välgörande krämer och inpackningar i ansiktet utan att riskera att skrämma livet ur den jag delar lakan med. I och för sig ligger ju Nisse The Man här bredvid mig, men han kunde inte bry sig mindre om mitt utseende än han redan gör. På sin höjd ger han ifrån sig ett nöjt 'phurr'. Just det, han har fattat det; det är insidan som räknas. Och att ha ett välslickat yttre.

Mjau

Om han bara visste, katt-stackaren. Att om 48 timmar är familjen på väg till öland, och han får hänga hos den jazz-diggande grannen som även har en förkärlek för utbildningsradion på högsta volym. Ja, så får han tillbringa sommaren, familjens gullegris. Men han kommer ju å andra sidan veta allt om Mongoliets klimatpolitik och annat viktigt som diskuteras på utbildningsradion.

Summertime

Vi äter middag vid soptunnan, för där är det lä och soligt. Grannen i gula, fyrkantiga, huset lyssnar på drum'n'bass. Det gör mamma galen. Grannen i gula, avlånga, huset lyssnar på enformig jazz. Det tråkar ut mig. Snart ska bilen tvättas, jag borde överrösta grannarna med car-wash musik. The music-war has started. Dunka dunka.

På håret

Jävla låt jävel

Denna låt hörde jag första gången sittandes i en Volvo i ett mörkt och snöigt Skellefteå. Bredvid mig, bakom ratten, satt Tobbe.
Han tryckte sin mp3 i min hand och bad mig lyssna på låten. Hade aldrig hört låten innan.
Nu, i sommar, när det är slut på härligheterna mellan oss så förföljer denna låtjävel mig. Jag störtar ut ur affärer när den börjar spelas, jag försöker ignorera att den spelas på radio i rummet bredvid, jag försöker förtvivalt mota bort alla minnen. Alla känslor.
Musik kan vara en förbannelse ibland. Känslor kapslas in i musik på ett skrämmande sätt.

Song of the day; Hit me!!

My missing

Idag saknar jag sönder mig efter det mesta. Efter England, efter Maria&Lisa, efter Tobbe, efter Michael, efter June. Efter allt och alla.
Och regnet bara öser ner. Märks att mamma får semster idag.

Tortyr reas ut!

49 kronor drogs från mitt konto, och dessa läckerbitar är mina. Jag har redan sinnesont i fossingarna