Nu har jag vandrat runt i handelsförlamning i snart två veckor. Idéer, planer, projekt och drömmar kommer ibland över mig, för att lika raskt förkastas.
Vem är jag, vad vill jag, varför går det dåligt för? Tusen frågor och inga svar.
Det kliar i mina fingrar, jag längtar efter orden. Kommer på mig själv med att, under mina timslånga promenader i snön, komponera blogginlägg i huvudet. Blogginlägg som aldrig, genom bestämda tryck på svarta tangenter, omvandlas till texter för omvärlden att läsa.
Ingen hemlighet att jag tvivlar även på detta. Vem vill läsa, vem orkar? Varför?
Men om allt nu ändå är så jävla meningslöst så kan jag lika gärna blogga. Inbilla mig att jag har något viktigt, konstruktivt, för mig.
Skriv gärna massor med kommentarer, ni kan använda olika nicknames så jag tror att det är nya läsare som plötsligt strömmat till.
Eller så illa däran är jag faktiskt inte. Än.
1 kommentar:
Åh, ett livstecken från min älskade Ina! Tänker på dig ska du veta och saknar dig, kom hit vet ja!
Ska förresten upp mot dina trakter imorgon, Bjurholm närmare bestämt för bröllop på lördag. Ser verkligen fram emot att skumpa runt på tåg, buss och bil i cirkus 9 timmar imorgon...el inte!
Var rädd om dig hjärtat och sov så gott!
Skicka en kommentar