Ina. Tekla. Manuela.

MK

2010-04-21T11:30:00.001+02:00

Jag vandrar i solen. Då och då påminns jag av en kärlek som plötsligt slukades av jobb, distans eller vadfandetnuvar. Nu har jag tvättat tröjan. Hejdå MK.

Den ska man akta sig för!

2010-04-13T09:45:00.002+02:00

in this orangetime

2010-03-21T17:51:00.000+01:00

Dagens bästa

2010-02-12T11:40:00.002+01:00

Läkarbesök

2010-02-11T13:12:00.003+01:00

Jag har fått god valuta för de skattepengar mina föräldrar langat in till storebror staten.
Eller ja, vården har kanske inte alltid varit förstklassig, men jag har satsat på kvantitet.

Därav har jag träffat många bra, och mindre bra, läkare i mina dagar. Vissa så bra att de förtjänar en stjärna i himlen, och någon var faktiskt så dålig att jag bet henne i armen. Men det talar vi inte mer om nu.

I alla fall, jag var hos läkare i veckan. Skulle fixa iordning lite stuff.
Läkaren, modell man, pensionsmogen och gråhårig, bad mig sitta ner i hans klaustrofobiska arbetsrum.

För att minimera tiden i detta rum satte jag snabbt igång, drog min sedan några år ganska invanda ramsa, och förväntade mig de vanliga svaren.

Döm om min häpnad när läkaren styrde in samtalet på ett helt annat spår. Han var nämligen ypperligt intresserad av min korta backpacker-karriär i Asien. Ypperligt intresserad av huruvida jag delat säng med någon annan packpacker eller inte.
Generat studerade jag mina händer, hur skråen kunde vi komma såhär långt från ämnet?
Måste ha varit mitt misstag att råka nämna något om den ensamhet jag stundvis brottas med som triggade igång förhöret om mina kärleksrelationer.

Förgäves försökte jag värja mig. Vad svarar man på saker som:
-Jo men det vet ju jag, att när man backpackar då bor man ju på sådana där backpackerhotell. Och på de hotellen är det ju trångt mellan sängarna. Man får en annan kontakt med människor på ett sådant ställe!
(uppfodrande blick riktad mot mig, som envist fortsatte studera mina ådror på handryggen)
När jag inte kom på något lämplig att svara fortsatte han;
- Så, någon liten romantisk relation måste du väl ha hunnit med i Asien? Alla backpackers är ju så öppna och intresserade av nya människor. Rena Woodstock!

Döneri

2010-02-11T12:59:00.000+01:00

Nu har jag vandrat runt i handelsförlamning i snart två veckor. Idéer, planer, projekt och drömmar kommer ibland över mig, för att lika raskt förkastas.

Vem är jag, vad vill jag, varför går det dåligt för? Tusen frågor och inga svar.

Det kliar i mina fingrar, jag längtar efter orden. Kommer på mig själv med att, under mina timslånga promenader i snön, komponera blogginlägg i huvudet. Blogginlägg som aldrig, genom bestämda tryck på svarta tangenter, omvandlas till texter för omvärlden att läsa.

Ingen hemlighet att jag tvivlar även på detta. Vem vill läsa, vem orkar? Varför?

Men om allt nu ändå är så jävla meningslöst så kan jag lika gärna blogga. Inbilla mig att jag har något viktigt, konstruktivt, för mig.

Skriv gärna massor med kommentarer, ni kan använda olika nicknames så jag tror att det är nya läsare som plötsligt strömmat till.

Eller så illa däran är jag faktiskt inte. Än.

Nja

2009-08-11T21:49:00.001+02:00

Äntligen är pappa här. Pappa och jag, vi är bästa vänner. Nu ska vi tillsammans tackla den svajande verkligheten. Tillsammans med pappa går det. Absolut.

Dagens who

2009-08-11T14:48:00.001+02:00

Vem är detta? Do you know it? Självfallet, eller?

Därute

2009-08-09T18:31:00.001+02:00

Där, utanför, pågår sommaren. Pågår livet. Det är mest symboliskt, en tillfällighet, att jag befinner mig i en sådan illustrerande situation just nu. Livet pågår utanför bussens kvava kupé. Men livet pågår även utanför mig, runtom mig. Men jag väljer, gång på gång, att titta bort, titta ner. Jag vågar ju leva, det vet jag, men jag kommer liksom aldrig till den punkten. Den punkten där jag kan skita i att jag inte är smalast i rummet, att jag åt två mackor istället för en till frukost. Jag har inte lyckats dra upp mina geggiga stövlar ur ätstörningens ler-träsk. Jag börjar undra så smått, vad krävs för att jag ska klara det?

Hönsfarmarinnor

2009-08-09T18:07:00.001+02:00

Jag är, om bilköernas gud är på bra humör, i stockholm om någon timme. Känns lite bakvänt att lämna hagskog nu när vädret var ass-kickin och hönsgården behövde uppbyggnad. Men om en månad är jag tillbaka på ön, med bil, 3 höns, 1 tupp samt bäst av allt, sambon hönsfarmarinnan elin.

Brudparet

2009-08-07T20:59:00.001+02:00

Mina älskade föräldrar. Jag skulle plocka ner månen åt dem om jag kunde. Jag är så lyckligt lottad som har välsignats med just mamma och pappa. Bättre föräldrar finns inte, jag lovar. De har alltid, alltid, ställt upp. De minnen jag delar med mor och far är obetalbara. Allt vi gjort, sett och upplevt tillsammans. Och den människa de gjort mig till. I deras sällskap känner jag mig världsbäst. Så, jag kan nog plocka ner månen åt dem. Ska bara låta solen gå ner i kalmarsund först.

Hipp hipp hurra!

2009-08-07T20:49:00.001+02:00

Päronen har varit gifta i 16 år. Jag serverar tårta på stranden, på samma ställe där vigseln tog plats. Och även på denna plats som bröllopsbilderna togs. Jag var sur, eftersom jag inte var i centrum. Hämnden var ljuv och jag skelade på vareviga bild.

Jag är värd en riktig fikapaus

2009-08-04T18:51:00.001+02:00

Vad är du själv värd? Tänk på det tills jag har hittat mig själv bland snäckorna på ölands strand.

Jo tack

2009-08-02T18:27:00.001+02:00

Jag jobbar och står i. Som ni ser.

2009-07-31T00:15:00.001+02:00

jag får tinnitus i hjärtat om du ska hålla på såhär

så jävla mitt i prick

Jävla teknik

2009-07-26T21:33:00.001+02:00

Maria leker tekniker bakom tv:n. Kommer vi någonsin få se paris hiltons succéfilm?

Kvalité

2009-07-26T19:33:00.001+02:00

Nu ska maria och jag ägna oss åt bakis-lyx. Efter en pizza, massa glass och två timmars promenad i staden ska vi se på kvalitetsfilm och dricka multinationell dryck. Ah, söndag, härliga söndag.

No comments

2009-07-26T01:04:00.001+02:00

Vi missade sista bussen i älta. Kom, nattbuss, kom.

Fetaste låten idag

2009-07-25T11:00:00.001+02:00

Soft

2009-07-24T11:15:00.001+02:00

Utanför frysrummet fastnade jag i en diskussion om huruvida gud finns. Tillslut var mina tår djupfrysta (dörren till frysrummet var öppen) och vi hade fortfarande inte kommit fram till om gud finns. Jag tror inte det, jag tror vi själva skapar vårt elände och vår lycka. Vad tror du?

Det Medvetna Willys

2009-07-23T21:35:00.002+02:00

Michael Jackson är ju i ropet. Vareviga dag rapporteras det om mer eller mindre möjliga och anständiga saker rörande MJ. Tidningarna skriver om hans hjärna, som han fick lämna ovan jord, om hans eventuella hemliga kärleksbarn och om hans missbruk. Ibland skrivs det även lite om hans musik, pliktskyldigast.

Så, summan av kardemumman, MJ är het, het, het. Och ni minns väl att han brukade ha vita handskar? Jojomän, det minns vi på Willys också. För att hedra hans musik, hans kärleksbarn och hans hjärna så har vi kassörer på Willys anammat vita-handsk-trenden.

När man slår sig ner bakom kassan så är det bara att sträcka ner handen i en röd låda under kassan och rota runt, och; tam tam dam!! I sin näve har man (förhoppningsvis, om inte kassören som satt i kassan innan hade fräckheten att sno till sig det sista paret) ett par vita handskar.

Förstår ni känslan? Att långsamt (nåja, beroende på hur mycket kö det är) trä de vita bomullshanskarna över händerna. Noggrant rätta till dem och när de är på plats, ännu mer noggrant rätta till sin namnskylt som sitter fasthakad på bröstfickan.
Sedan kan man med gott mod och hög glamourstatus påbörja kassajobbet. ( Vi behöver ju inte låtsas om att efter tio minuters blippande i kassan så är handskarna svarta av smuts).

Hello, I´m working at Willys. Do you want to shake my white-glove-hand?

Livräddare

2009-07-23T09:19:00.005+02:00

I tisdags svartnade allt, någon hade glömt sätta en varningsskylt framför stupet, och jag föll handlöst.

Eftersom jag har töjt på gränser så som jag har gjort, var alternativen som kom upp i min hjärna ganska dödsföraktande. Men denna gång klarade jag att avstyra allt, och mycket tack vare detta radioprogram.

Jag tycker ALLA borde lyssna på detta.
Även du, som inte tror att det gäller dig.

Kamp

2009-07-22T17:12:00.001+02:00

Idag kämpar jag mig för att hålla huvudet över vattenytan, och jag orkar inte låtsas att allt är bra. När sedan en kollega petar mig i magen och utbrister "vilken mjuk mage du har, en riktig silikonmage" orkar jag inte spela oberörd. Ett skämt, kanske, men det sved. Kroppen, och magen framförallt, är ångestkälla nummer ett idag.

Trött

2009-07-21T16:51:00.003+02:00

Jag är så trött att jag inte ens kan fokusera blicken, skulle kunna sitta och glo ner i min tomma kaffekopp flera timmar. Alla handlar idag, och jag är omväxlande tårögd och vrålarg. När den hundraelfte kunden kommer fram och frågar om jag vill ringa efter någon som kan öppna en till kassa (det finns ingen mer som kan öppna en kassa, alla jobbar för fullt) får jag bita mig i tungan för att inte fråga om kunden vill ha ett eller två näsben knäckta.
Sen tar jag upp telefonen för att ringa jouren, men det jag tror är telefonluren visar sig var en avlång köttbit som jag håller upp mot örat.

Ps

2009-07-20T20:54:00.001+02:00

Finns även i rosa, men det känns lite för mycket Paris Hilton.

Fönstershopping

2009-07-20T20:53:00.001+02:00

Jag spatserar sveavägen fram, bland halvfulla semesterfirare och hålla-handen puttenuttiga par. Så, hittar jag denna skapelse i ett skyltfönster. En radio i ljusblå skinn-imitation. Retro på alla håll och kanter, både gräslig och underbar, som livet självt. Elin, borde vi inte ha en sån på öland?

Intoleransen

2009-07-19T12:50:00.001+02:00

Åh herre min je. Antingen har jag blivit alkoholintolerant (hemska tanke!) eller så blev jag matförgiftad av scans falukorv igår. Några timmar efter intagandet av vinet, många timmar efter intagandet av falukorven sätter stora illamåendet in. Jag har ännu inte hämtat mig. Natten tillbringades liggande ovanpå mitt täcke, och med en koncentration på andningen (in genom näsan, ut genom munnen) som skulle fått vilken yogamästare som helst grön av avund överlevde jag så natten. Vojne Vojne, tänk om jag är alkoholintolerant?

Kyrkogården

2009-07-17T14:01:00.001+02:00

Sådär ja. Spinningen avklarad. Nu ska jag sätta mig i skuggan av en gravsten eller nåt annat passande på johannes kyrkogård och läsa chiclit. Vad säger ni om den kombon, bräck det om ni kan, mohahaha.

Back in town

2009-07-16T16:24:00.001+02:00

Efter en plågsamt tung färd från centralen är jag nu tillbaka i mitt lilla rum innanför köket i storstan. Sitter i pyamas (det var det svalaste jag kunde hitta) på min balkong och röker en cigg som jens lämnade kvar här. Jag vet inte vad jag känner. Panik, ensamhet och eufori blandas till en molotov coctail som bara väntar på att få flamma upp. Eller att försvinna. Känslor och sinnesstämningar är knepiga saker.

Livets musik

2009-07-16T12:58:00.002+02:00

Sedan urminnes tider har jag lyssnat på denna låt. Jag älskar den. Det är som att all oro, all ängslan och alla ångest puttas bort av cellistens stråke.
Jag brukade spela den varje kväll när jag skulle sova, som 10-åring, redan då tyngd av diverse ängslan och oro.

Denna låt kommer följa mig genom livet, precis som Bob Marleys låt Jamming.

Hjärngympa

2009-07-16T11:58:00.004+02:00

Jag ska nu komma med ett, som av vissa kan uppfattas som ett aningens provokativt påstående;
MSN håller igång hjärnan.

Man tränar simultankapaciteten och konsten att växla mellan flera olika samtalsämnen snabbt (och vissa människor får övning i att överhuvudtaget byta samtalsämne, kanske).

Som för några dagar sedan, när jag hade däckat framför MSN. Tänkte på det någon dag efteråt, och insåg hur..ja, smått galet det egentligen är, det här MSN:andet.
Jag satt där vid datorn med tre hysteriskt blinkande konversationsfönster. I det första diskuterade jag knark, jobb och om farbror Reinfeldt skulle tycka det var människohandel att frakta in mig i en väska på Emmabodafestivalen (så jag slipper betala biljett).
I fönster nummer två diskuterades en resa till Japan (i höst?) till det förmånliga priset av 4000 spänn i runda slängar. Man fick mycket restid för de pengarna, närmare bestämt 35 timmar..
I fönster nummer tre snackade jag om huruvida jag behövde Bamseplåster på min sargade kropp (nej, det behövde jag inte) samt fick ett erbjudande om hjälp att ge en dum kille däng. (Jag tackade nej till detta också).

Jag hoppade frenetiskt mellan dessa diskussioner, tvingade hjärnan att snabbt, snabbt, växla mellan ämnena. Och det klarade den bra.

Jag kanske inte är så försupen som läkarna tror.

Lena Cronqvist

2009-07-15T19:44:00.001+02:00

Gissa!

2009-07-15T19:20:00.001+02:00

Den som kan gissa vad det är för speciellt med fåtöljen mamsen sitter i vinner en dejt med mej

Tylösand

2009-07-15T18:22:00.001+02:00

Här sitter jag, gungandes i en däckgunga med en kebab-tallrik i magen (lämnade dock kvar besticken utanför magen). Var flera år sedan jag gungade gunga, och jag slås av hur rogivande det är. Nu försöker syrran gunga, friden försvann, putta, putta!

Min syster

2009-07-15T14:48:00.001+02:00

Min vackra lillasyster. Att livet måste vara så jävligt, så brutalt ångestfyllt ibland. Det skär i mig, jag vet vad hon går igenom och det enda jag kan göra är att krama henne och viska lugnande i hennes öra när ångesten blir övermäktig. Lillasyster kanin, jag älskar dig.

Tim-mms

2009-07-15T10:31:00.001+02:00

Såhär stor säng har jag i halmstad. Stort och skönt. Och lite ensamt.

Mjau

2009-07-14T21:41:00.001+02:00

Jag vill också ha två kattungar och ett stadigt förhållande med en kille som kallar mig älskling. Om det är för mycket begärt kan jag nöja mig med en av grejerna så länge. I väntan på att båda önskningarna uppfylls, alltså.

Syrran

2009-07-14T20:29:00.001+02:00

Middag i halmstad med syrran och hennes kille. Gud vad hon har blivit vuxen på en månad. Flyttat hemifrån, blivit sambo och har två katter. Plus att hon droppar fraser som "åh. Jag fattar verkligen inte vitsen med alkohol" och " när Kim (pojkvännen) och jag gifter oss, då ska vi heta björkman-dahlgren, inte dahlgren-björkman". Kommer jag någonsin bli så vuxen?

Woho

2009-07-14T17:18:00.001+02:00

Boring

2009-07-14T17:12:00.001+02:00

Uh. Jag har så trist att jag börjat photoshopa bilder på mej själv. Då är det illa.

On the road

2009-07-14T15:34:00.001+02:00

Sitter i baksätet med bob dylan sjungandes i ipoden. Pappa konstaterade förvånat när vi packade in oss i bilen imorse efter en natt i örebro att vi verkade ha mer saker nu än igår. Ja, jag säger ju det. Denna lömska packning sväller, drar åt sig fukten i luften och utvidgar sig långsamt, långsamt (precis sådär långsamt så man inte märker något innan det är försent). Lömska pack.

Check

2009-07-13T17:26:00.001+02:00

Mamma är den check-igaste människan jag känner. Det började redan efter 5 minuters bilåkande. "Få se, har jag plånboken med?" sen har det rullat på i samma anda "Nycklarna, är de med?", "Mina solglasögon, ser ni dem?", "Ina, ser du om min väska ligger där bak?" (jag muttrar aningen surt att här bak finns minsann minst tjugo väskor, och de ser jag på obekvämt nära håll). Check check, ligger ditt tangentbord kvar framför datorn?

Trängsel

2009-07-13T10:30:00.000+02:00

Ju större bil vi skaffar, ju mer saker tas med på semester. Årets nykomlingar i trängseln är ett elpiano (destination Halmstad) och en Sodastreamer (för bubbelvatten ska man ta mej fanken ha på semester). Som resesällskap här bak i bilen har jag en galen blandning av Tempur-kuddar och korsordslexikon. Med jämna mellanrum vänder sig mamsen om och ber mig med orolig blick att kolla så att den röda regnjackan alternativt Ecco-sandalerna nummer sjuttioelva i samlingen verkligen är med.

Sommar-boende

2009-07-13T10:23:00.001+02:00

Och så svassar han iväg, med svansen i topp. Mot en sommar kantad av utbildningsradion och många timmars väntan utanför vår dörr. En dörr som inte kommer öppnar förrän om en månad. Not very cool.

Ina goes blondinbella

2009-07-12T19:10:00.001+02:00

Dagens outfit; jeans (pappas slabb-brallor, moderiktiga kulörta färgfläckar och hål a la Replay-jeans) velourtröja (mammas, nästan fläckfri) grått ribbat linne anno nittonhundranånting. Två olika strumpor och en klick sinkpasta på hakan (mot dålig hy). Oh my god Im so hot today, woho! Stureplan here I come!

Typiskt Nisse

2009-07-12T16:36:00.001+02:00

Se och lär

2009-07-12T02:49:00.001+02:00

Mjau mina friends and enemies

Nattsudd

2009-07-12T02:47:00.001+02:00

Det som är bra med att inte ha pojkvän, alternativt dela säng med någon för tillfället, är att jag kan smeta in allsköns välgörande krämer och inpackningar i ansiktet utan att riskera att skrämma livet ur den jag delar lakan med. I och för sig ligger ju Nisse The Man här bredvid mig, men han kunde inte bry sig mindre om mitt utseende än han redan gör. På sin höjd ger han ifrån sig ett nöjt 'phurr'. Just det, han har fattat det; det är insidan som räknas. Och att ha ett välslickat yttre.

Mjau

2009-07-11T19:32:00.001+02:00

Om han bara visste, katt-stackaren. Att om 48 timmar är familjen på väg till öland, och han får hänga hos den jazz-diggande grannen som även har en förkärlek för utbildningsradion på högsta volym. Ja, så får han tillbringa sommaren, familjens gullegris. Men han kommer ju å andra sidan veta allt om Mongoliets klimatpolitik och annat viktigt som diskuteras på utbildningsradion.

Summertime

2009-07-11T19:23:00.001+02:00

Vi äter middag vid soptunnan, för där är det lä och soligt. Grannen i gula, fyrkantiga, huset lyssnar på drum'n'bass. Det gör mamma galen. Grannen i gula, avlånga, huset lyssnar på enformig jazz. Det tråkar ut mig. Snart ska bilen tvättas, jag borde överrösta grannarna med car-wash musik. The music-war has started. Dunka dunka.

På håret

2009-07-11T13:39:00.001+02:00

Jävla låt jävel

2009-07-11T13:31:00.001+02:00

Denna låt hörde jag första gången sittandes i en Volvo i ett mörkt och snöigt Skellefteå. Bredvid mig, bakom ratten, satt Tobbe.
Han tryckte sin mp3 i min hand och bad mig lyssna på låten. Hade aldrig hört låten innan.
Nu, i sommar, när det är slut på härligheterna mellan oss så förföljer denna låtjävel mig. Jag störtar ut ur affärer när den börjar spelas, jag försöker ignorera att den spelas på radio i rummet bredvid, jag försöker förtvivalt mota bort alla minnen. Alla känslor.
Musik kan vara en förbannelse ibland. Känslor kapslas in i musik på ett skrämmande sätt.

Song of the day; Hit me!!

2009-07-11T13:06:00.000+02:00

My missing

2009-07-10T15:23:00.004+02:00

Idag saknar jag sönder mig efter det mesta. Efter England, efter Maria&Lisa, efter Tobbe, efter Michael, efter June. Efter allt och alla.
Och regnet bara öser ner. Märks att mamma får semster idag.

Tortyr reas ut!

2009-07-08T16:08:00.001+02:00

49 kronor drogs från mitt konto, och dessa läckerbitar är mina. Jag har redan sinnesont i fossingarna

Dripp dropp

2009-07-07T14:00:00.004+02:00

Regn ute, regn inne. Sol i hjärta, sol i sinne.
Det droppar lite överallt här på Vikavägen. Ute regnar det (dropp) och inne så frostar jag av frusen (dropp).
Det här med avfrostningar är ett spännande kapitel. Jag har hållit på med denna sabala avfrostning i mer än tre timmar.
I början droppade isen lite motvilligt ned i bunken jag ställt under frysens vattenlednings-ränna.
Sen sket det sig totalt. De sabla vattendropparna frös till is igen! Hallå?? Jag menar, bakvänd avfrostning, here I come.
Jag testade det mesta, karvade med kniv bort isen (gick sådär), tinade det översta islagret i frysen med hårtork (gick bra, men ej ur energisynpunkt, kändes lite dangerous också) samt att ställa in X antal bunkar med hett vatten i frysen, to bring the hotness into the cold, so to say.
Efter tre timmar hade förvånansvärt lite hänt, med tanke på alla mina uppfinningsrika försök att break the ice.
Så, jag tog mig en närmare titt på inställningarna för frysen. Jag hittade en knapp som jag i tron om att det var en avfrostningsknapp, entusiastiskt tryckt på. Efter närmare eximination visade det sig vara nedfrysningsknappen, den man trycker in efter en avfrostning.
Stackars frys, snacka om att jag givit den dubbla budskap. Först tryckt på nedfrysningsknappen, och sedan behandlat den helt tvärtemot.

Men nu doppar den harmoniskt i alla fall. Slutet gott, allting gott, frysen avfrostad.

Elin funderar

2009-07-06T11:30:00.001+02:00

150 höns? Ska vi slå till? Du och jag och 150 höns på öland. Kan det bli annat än underbart?

2 minuter kvar.

2009-07-04T17:49:00.001+02:00

Smärta är bra. Smärta är bra. Åh, vem försöker jag lura? Mej eller spikmattan?

Ay mamita linda!

2009-07-04T17:47:00.001+02:00

Kurerar både kropp och själ hos mor och far. Just nu kureras kroppen, har 4 plågsamma minuter kvar på spikmattan. Gode frid.

Fancy Fancy

2009-07-03T16:51:00.001+02:00

Med elin blir livet så Fancy Fancy. Vi bor i en trerummare i innerstan, äter hembakt bröd på balkong över tegnergatan. Men mest Fancy Fancy av allt är ändå att gå med källsorteringen i högklackat. Fancy värre. Händer bara i stockholm.

Svett-Paus

2009-07-03T14:19:00.001+02:00

Elin har stå-paus. Det blir så svettigt under rumpan av centralens fejk-skinnstolar. Sommartider hej hej, Sommartider!

Knas

2009-07-03T10:52:00.001+02:00

Tredje blodprovs-tagningen på en vecka. Och läkarna tror fortfarande mest att jag skjuter tjack. Härligt med svensk fecking sjukvård. Knas, som jens skulle säga. Det är knas med mig.

Early morning

2009-07-03T07:55:00.001+02:00

På en bänk i Näckrosen sitter vi. Laddar inför vårdcentral-besök. Laddar inför packning, städning och hemfärd. Stackars våra medresenärer, vi är tjockt flummiga idag. Övertrötta. Över-ångestade. Elin funderar. Är det oartigt att ringa någon 07:57 en fredag morgon?

Stekare

2009-07-02T22:17:00.001+02:00

Hallå, elin hävdar att jag ser ut som en Stekare. Stämmer det?

Last night

2009-07-02T22:08:00.001+02:00

Sista natten i lägenheten. Vi flyr in i filmens förlovade värld. Just avslutat Farväl Bafana och varsin påse törst- och illamåendeframkallande naturgodis. En fantastisk film och fantastiskt med naturgodis, det ofanns nämligen i England. Men nu känner jag att filmen inte fick den uppmärksamhet den verkligen förtjänar, vi tar det i ett separat inlägg. Nu, över till High School Musical 3, hur fan ställer man om the mood and mind mellan sådant här?

2009-07-02T18:53:00.000+02:00

Läs, njut, skratta, gråt. Gör vad faan du vill. Bara du läser

Klicka här

Förbannelsen

2009-07-02T10:48:00.000+02:00

Det vilar en förbannelse över sovrummet på Tegnergatan.
Vi. Kan. Inte. Sova.

Vrider och vänder, bökar och stökar.
Imorgon åker jag hem till mamma och pappa. Nån jävla måtta får det allt vara.

Elin!

2009-07-01T16:28:00.001+02:00

Midsommar, part two

2009-06-28T12:08:00.005+02:00

Trysunda var ljuvligt. Midsommar-middag på båten där vi bodde, och upptäcksfärder runt ön med mina föräldrar. Min älskade mamma och pappa.

Läsvärt

2009-06-28T12:03:00.004+02:00

Rakbladet dövar den inre smärtan

Kommentarer känns överflödiga. Men jag undrar stilla, vart fan är världen på väg?

(Klicka på texten så kommer du vidare till det jag vill att du ska läsa)

Confused

2009-06-28T11:51:00.003+02:00

Jag förvirrar mig själv. Mina känslor förvirrar mig.
Jag är lika oberäknelig som Pete Doherty. Jag pendlar mellan lycka och förtvivlan på bara någon halvtimme.
Går in från balkongen, vimmelkanting av värmen. Känner mig ensammast i världen, mest oälskad och minst meningsfull. Illa mår jag också, typiskt kaffe. Lägger mig i sängen, att sova hjälper för det mesta. Kan inte sova, stiger upp.
Ut på balkongen, fortfarande varmt. Dricker ljummet vatten ur flaskan jag glömde kvar i solen, bläddrar förstrött i DN Sport, vem bryr sig?
Går in igen, tar på mig bikini och bokar tågbiljetten hem till Norrland som varit obokad alldeles för länge. Värmer min lunch och gå ut på balkongen igen, snart kommer jag ha nött upp en stig på parkettgolvet i lägenheten.
Äter långsamt min kikärtsgryta, det smakar riktigt gott. Läser DN Söndag, min favoritbilaga, och tycker plötsligt att allt känns lättare att bära. Saknaden efter det som var, det jag hade med honom, känns lättare att bära. Livet känns lättare, frecking fabulous.
Bestämmer mig för efterätt på detta, frysta hallon i ett glas som jag äter med fingrarna. Det kyler skönt i munnen, solen värmer behagligt på kroppen, vinden har börjat fläkta.
Jag känner mig plötsligt rikast i världen, lycklig liksom. Här sitter jag med mig själv och äter goda hallon och läser bra artiklar i DN, i solen på en balkong.
Klart att jag inte är ensam, jag har ju alltid mig själv. Och jag blir långsamt, långsamt så mycket bättre på att vårda och ta hand om relationen till mig själv.

Frecking fabulous.

Morning has broken

2009-06-28T10:10:00.005+02:00

Nu ska här drickas kaffe på balkongen så det står härliga till.

Midsommar, part one

2009-06-27T23:45:00.005+02:00

Nu börjar jag hinna få upp bilderna från våran eminenta midsommar på Trysunda.
Ovan kan ni beskåda några vackra vyer från Lunde och Ångermanälven, samt en pappa som vaktar väskor på båten och en mamma som vaktar bilen (inget av det var vårt, men mina föräldrar är ansvarfulla typer). Själv tog jag på mig rollen som svår och kulturell. Nåja, försökte se ut så i alla fall.

War

2009-06-27T23:17:00.004+02:00

Svallvågorna från ett krig håller just på att lägga sig i lägenheten.
De inblandade parterna var jag, diskmaskinen, vattenkokaren och proppskåpet. Medlare; en kökskniv.
Jag skulle i all välmening använda vattenkokaren för att göra mig en kopp orientaliskt te, samtidigt som jag diskade dagens disk i maskinen.

I cd-spelaren snurrade The Doors "Light my fire". Och plötsligt blev det väldigt tyst i lägenheten, här tändes minsann ingen eld. Jag dolade på, men reagerade efter ett tag på att vattenkokarens lilla lampa in lyste. Jag gick fram, inspekterade lampan på kannan, och fortsatte med det jag för tillfället höll på med. Inga onda aningar så länge.
Men sen slog det mig, varför har både diskmaskinens lilla lampa, OCH vattenkokarens lampa slutat lysa? Hm, ugglor i mossen mina vänner! Det konstiga var dock att The Doors fortsatte spela i den synnerligen eldrivna cd-spelaren.

Efter lite letande hittade jag lägenhetens proppskåp, röjde undan klädhögen från pallen som stog strategiskt placerad under proppskåpet (händer detta ofta, måntro?) och klättrade upp till propparna i skyn. Japp, den lilla spaken för köket var, som jag anat, i ett annat läge än resten av dess propp-kompisar. Jag rättade till det och genast började både diskmaskinens och vattekokarens lampor att lysa. Seger till mig!

Men man ska inte ropa hej förrän grannens hund är begravd. En halv minut senare uppstod the silencio igen. Hmpf. Proppen hade hoppat tillbaka i sitt dåliga läge.
Denna gång hade jag inte orkan att flytta klädhögen från pallen och klättra upp till propparnas hemvist. Jag tog första bästa lång redskap, som råkade vara en brödkniv, och stack energiskt tillbaka proppen i dess rätta läge.
Denna procedur; tystnad, propp under knivhot, en halv minuts frenetiskt arbete för diskmaskin och vattenkokare, tystnad på nytt, upprepeades ett antal gånger till tonerna av The Doors.
Tillslut stängde jag resolut av diskmaskinen, kokade upp mitt sabla tevatten och satte sedan igång diskmaskinen igen.
Slutet gott, allting gott, och man kan väl säga att jag vann litegrann i alla fall?

Valet och kvalet

2009-06-27T22:28:00.003+02:00

Oj, ambivalensen satte just in. Blev inbjuden på fest, här och nu, och jag både vill och inte vill. Jag är fett sugen på att smyga mej in i mina nyinköpta Acne-jeans och svassa iväg till festen, för jag vet att det kommer sluta bra.
Men å andra sidan, jag ska på fest imorrnkväll med Familjen, post-midsommar fest. Visserligen blir den nog lugn och sansad, men det är ju lite trist att sitta med kväljningar när resten av Familjen mumsar pastasallad och dricker mojitos.
Hm.
Fast ändå...en fest hos Jens är alltid en fest hos Jens...och det är ju faktiskt lördagkväll. Och jeansen är nytvättade.

Men åh, hela grejen. Att jag ens tvekar. Det måste nog betyda att jag håller på att bli gammal. Herregud. Nu måste jag ju gå på festen, bara för att bevisa att jag visst inte håller på att bli gammal.

Slutty walk

2009-06-27T21:58:00.003+02:00

Jag är på lite bättre blogg-humör nu. Jag är på bättre humör överhuvudtaget nu. En promenad, en kopp kaffe och ett storkok av kikärtsgryta senare.

Jag höll på att smälta bort i värmen på balkongen, och frysa sönder av de omöjliga frågorna som varken han eller jag har några svar på inombords.
Så jag tog min ny-inköpta väska från Myrornas under armen och tog hissen ner fem våningar, ut i sommarkvällen. Planen var att promenera till ICA och handla ägg, något jag saknade på min hylla i kylskåpet. Men när jag kommit till trapporna där Olof Palmes mystiske mördare sprang för 23 år sedan, så ändrade jag mig. Jag skulle upptäcka kvarteren där jag bor, inte köpa ett sexpack ägg.

I min väldigt korta jeanskjol började jag gå Malmskillnadsgatan neråt. Jag funderade på Bettan, den prostituerade kvinnan som gick här på sextiotalet, och fångades på film av Stefan Jarl. Vad hade hon tänkt om livet? Hade hon orkat tänka någonting alls, eller handlade det bara om att överleva? Pengar till heroin, pengar till varje pris.
Malmskillnadsgatan är inte längre vad den varit, men istället kommer nya "Bettan" från både när och fjärran till Sverige. Vissa kommer i tron om att ett bättre liv väntar dem i Sverige, andra kommer för att ta betalt för intima tjänster.
Jag kan förstå, till en viss grad, att man prostituerar sig. Vad jag däremot inte kan förstå är hur någon kan köpa tjänster från en prostituerad. Så fullkomligt vidrigt, att behandla en medmänniska på det sättet. Visst, den som köper sex betalar ju, men varför skicka en människa ännu längre ner i fördärvet? Människor utan problem börjar inte prostituera sig, människor som mår bra väljer inte att sälja sina kroppar. Varför stödja en sådan destruktiv handling? Det enda skälet jag kan se är att den som köper är lika ensam och förvirrad i livet, inte tillräckligt hög självkänsla för att våga ge och ta emot äkta kärlek. Jag tror att det finns kärlek så det räcker och blir över till var och en av oss, vi måste bara lära oss att se den och ta tillvara på den.
En annan sak på temat prostitution som jag har funderat på, är det här som sker i nattlivet. Visst, det är inte prostitution (väl?) på samma sätt, men det är fortfarande intimitet och pengar inblandade. En tjej, exempelvis jag, går in på en bar, och efter lite dansande med en lämplig kille så trycks en drink i min hand. Killen har oftast en i sin hand också, och vi skålar och dansar vidare. I den situationen tänker jag inte så mycket, jag dansar bara vidare. Men när jag ser på det i nyktert tillstånd kan jag inte låta bli att undra om jag inte blir köpt en smula där på dansgolvet. Jag får drinkar och uppskattning av killen på dansgolvet, och i gengäld dansar vi tätt, tätt, tillsammans. Kanske hånglar vi. Kanske inte.
Varför låter jag detta ske? Jag har faktiskt inget bra svar, det mest bara blir så. Jag känner mig för en stund som en gudinna, killen följer mina rörelser, följer min kropp med blicken. Mitt ego jublar och jag sväljer drinken i stora klunkar. Jag känner mig inte skyldig honom något för att han bjudit mig på en drink, men hans uppmärksamhet smickrar mig och han har lyckats med sin plan.
Det är inte prostitution, men det är ändå något som sticker i mig. Jag vet att detta är ett vanligt förekommande fenomen, och jag känner mig aldrig utnyttjad. Men ändå kan jag inte låta bli att dra parallellerna.

Saturday business

2009-06-27T19:01:00.002+02:00

Dagen började bra med frukost på balkongen och morgontidningar levererade genom brevinkastet.

Nu har dock en förrädisk känsla smugit sig på, den där känslan som gröper, gröper, får tårarna att ställa sig på kö innanför ögonlocken.
Men nej, jag gråter inte, jag bara saknar. Saknar det som var, saknar det som inte blev.

Bedtime

2009-06-26T23:36:00.004+02:00

Hade tänkt lägga in en het bild på den fina nattutsikten jag har härifrån min balkong, där jag sitter och filurar med laptopen i knät. Men min mobil är fortfarande på lagning så ni får nöja er med en annan, lånad bild. Och en annan utsikt, om än från samma stad.

Jag är helt slut och ska bädda ner mig i sängen, njuta av natten och att lägenhetens alla 7 rum är tomma när jag vaknar imorgon. Inte för att jag ogillar mina hyresvärdar på minsta sätt, men det är ändå härligt att vara helt själv ibland.
Morgondagen ska ägnas åt tvätt, spinningpass (fan, det har jag ju glömt att boka, tack för att jag påminde mig själv!) och en massa läsning i någon lämplig park.

Sleep tight.

Connection

2009-06-26T23:23:00.002+02:00

Denna kväll bjöd även på en ny raggningsreplik, aldrig hört den förr och tror inte att den kommer bli någon klassiker, för mig bet den då inte på.
Jag stod och dansade när jag märkte en kille i pilotglasögon som kastade blickar åt mitt håll. Jag ignorerade det hela kraftigt, skulle jag få till det med någon ikväll så skulle det vara den snygge blåsaren i Bunny Wailers band. Jag nöjer mig inte med något mindre.
PLötsligt sa det BRÖÖÖÖÖL i mitt högra öra, och det var inte musiken som plötsligt löpt amok. Nej, mina vänner, brölet kom från den pilotglasögonklädde killen på min högra sida. Bröööl, bröl bröl, brrrrrrröl lät han igen. Jaha, och?
Efter några välartikulerade VA? från men min sida så fattade jag vad han sa;
"-Vet du någon här som kan tänkas ha en joint?"
Eftersom jag var på konserten endast i sällskap av I and I (rastafari-språk, I and I betyder att jag var där med båda jagen, det vill säga kropp och själ) så kände jag ingen som möjligtvis kunde ha en joint i strumpan.
Jag funderade ett ögonblick på att tipsa pilotglasögonkillen om Bunny, han kanske hade ett litet lager i sitt ormbo av dreadlocks, men insåg snabbt att det skulle vara fara för livet att försöka tränga sig framåt i massan.
Så jag nöjde mig med att beklagande rycka på axlarna och bröla ett "nej, tyvärr" tillbaka. Där trodde jag att det skulle sluta.
Men nej. På något sätt hade jag uppmuntrat denne brölande pilotglasögon-kille. Han brast ut i en kaskad av brölande läten som jag inte ens orkade försöka tyda. Jag nickade, log och dansade vidare i hopp om att han skulle fatta vinken, vilket han till sist gjorde.

Bröl på er, mina vänner.

Old rootman skankin´

2009-06-26T22:56:00.005+02:00

Det blev inte så mycket av vilandet och tidningsplöjandet ikväll. Men lika glad, om möjligt ännu gladare, är jag.
Efter lite funderande hit och dit stämplade jag ut från Willys några minuter tidigare och steppade iväg i mina sandaler, mot Gröna Lund. Nu blev ni väl förvånade, mina vänner, tänka sig att jag checkar ut tidigare för att hinna åka maximalt mycket karusell!
Men nej, det var inte riktigt så. Grönan gästades ikväll av Bunny Wailer, Bob Marleys halvbror och tillika spel-kompanjon. I dagens läge är det så nära Bob Marley man kan komma (eftersom hans höghet har varit död i sisådär 28 år).
Jag hade, helt ärligt, inte allt för höga förväntningar. En nedrökt 60-plussare som ska försöka liva upp gamla Wailers-låtar. Njaaaa...jag vet inte jag...
Men ack så jag bedrog mig, det var ju awesome! Så fort baktakten tuggade igång så tårades mina ögon och jag kände den där speciella musik-lyckokänslan rusa genom kroppen. Där stod jag, omgiven av hundratals andra reggaefantaster och väntade på Bunny Wailer. Bunny Wailer, forna medlem av The Wailing Wailers där Bob Marley var sångare.

Oh my. Snubbe hade go, han studsade runt, sjöng och underhöll oss på bästa tänkbara sätt. Efter ett batteri av egna låtar kom han så småningom in på de gamla klassikerna, men blev aldrig långrandig och sentimental utan konstaterade bara inför varje Wailers-låt att nu skulle vi tillsammans vandra nerför memory lane som den stora reggaefamiljen vi var.

Självklart kom även en kärleksförklaring till marijuanan. Alla som älskade kaya skulle räcka upp en hand och Bunny deklarerade flera gånger om att till och med självaste Bill Clinton rökte på emellanåt. Och att marijuana kan bota svininfluensan. So, off we go. Tre små grabbar bredvid mig tände en joint och doften av kaya gjorde att en liten folksamling uppstod runt den skrynkliga jointen. Alla åldrar och typer samlades, ny bekantskaper kom till över den snabbt krympande jointen.

Efter två timmars konsert så traskade Bunny Wailer resolut av scenen, och hur mycket vi än applåderade och tjöt så kom han inte tillbaka. Tillbaka kom bara trummisen som började vira ihop sladdarna till diverse teknik som använts under spelningen. Det var tecknet, lite som att värden för festen står i pyjamas och inte ens försöker dölja sina gäspningar längre.

Med lätt darriga knän och tättslutande lock för öronen traskade jag hem i den ljumma sommarnatten.

One thing about music is, when it hits you, you feel no pain. So hit me with music, yes hit me with music.

Uppmärksam till tusen

2009-06-26T09:16:00.003+02:00

Jag vet inte om ni har noterat detta, men jag har stört mig ypperligt på det faktum att klockslagen alltid är fel i mina inlägg. Som till exempel detta morgoninlägg jag just postade. Då visar de små siffrorna längst ner på inlägget att det är postat klockan 23:59. 23:59??!! Jo man tackar, det var just ett snyggt morgoninlägg, man kan ju tro att jag fuskar och lägger in morgonens inlägg på kvällen innan så jag kan ta en extra kvarts sovmorgon.
Men, så är inte fallet.

Jag letade upp de väl gömda inställningarna och till min förvåning såg jag att min blogg är inställd på Stilla Havs-tid. Jahapp, det var ju exotiskt.

Så, de inlägg ni har läst hittills har varit daterade med Stilla havs-tid. Kluck kluck, skvalp skvalp, hör ni vågorna?

Dagens låt

2009-06-26T08:59:00.000+02:00

Jag vaknade upp med denna käcka sång snurrandes i min skalle. Fast det var en betydligt gungigare variant, gjord av Sveriges nästanpå sämsta reggaeband Rootvälta.
Förlåt Rootvälta, jag har inga intentioner att göra en Alexander Schulman och förnärma och kränka folk såhär tidigt på morgonkvisten, men jag kan ju inte undanhålla sanningen för mina läsare.

Slaveri på Willys idag, men jag är glad för det. Ikväll ska jag sitta på min balkong, dricka abnorma mängder kaffe, läsa alla dagstidiningar som kommer till detta hushåll (det är en mängd kan jag lova!) och se ut över Vasastan.
Ah, life is beautiful.

För att fira.

2009-06-25T23:04:00.001+02:00

Nightlife

2009-06-25T22:45:00.000+02:00

Ladies and gentlemen, and animals. Im back. Willys tog nästan knäcken på mig idag, att tre och en halv timme i kassan kan vara så fullkommligt energiuttömmande. Hade inte ens kraft att drömma mig bort i kassan. Men jag är inte den som klagar, jag är den som står ut. Och ut stod jag.
Hemma igen på kammaren. Jag lovade visst er, ärade läsare, att delge er om mina fantastiska framsteg i Mora.
Tänka sig att ynka 120 minuter kan ändra ens liv. Efter att blivit både välkomnad och uppläxad av Annica på kliniken så kom plötsligt genombrottet.
Så simpelt var det. Jag återger den befriande delen ur våran konversation:

(Jag)- Men hur fan ska jag kunna bli nöjd med min kropp? Den är ju stor på alla håll och kanter.
(Annica)- Du måste helt enkelt bestämma dig för att börja gilla din kropp. Sträck på dig, behandla dig själv på ett bra sätt.
(Jag)- Psss, hur fan ska det gå till? Jag är ju inte nöjd på minsta sätt. Jag kan ju inte fejka det. Sådan måste väl komma naturligt. Hjälp mig att gå ner fem kilo, sen ska jag börja gilla min kropp. Då är jag nöjd.
(Annica)- Det sa du för tre månader sedan också. Och du har redan gått ner de där fem kilona.
(Jag)- *ljudet av en polett som trillar ner* Jahaaaaa!!! Jag kommer alltså fortsätta såhär, aldrig tycka att jag är tillräckligt smal, bara för att jag är så insöad i en ätstörning??! Är det så? Tror du verkligen inte att jag kommer vara nöjdare om jag går ner ytterligare fem kilo?
(Annica)- Det är exakt så det är. Du kommer aldrig bli nöjd, utan bara snöa in mer och mer på att du ska var smal om du fortsätter att gå ner i vikt. Och du kommer aldrig lära dig att uppskatta dig själv eller se hur smal du verkligen är om du inte bestämmer dig för att "nu får det vara bra, livet är mer än siffrorna på vågen"

Så jag bestämde mig.

Dagens ledord!

2009-06-25T16:54:00.000+02:00

hektiskt

2009-06-25T15:39:00.000+02:00

mitt liv går på högvarv, och jag stortrivs med det.
har gjort enorma framsteg som jag ska dela med er ikväll, men först måste jag nöta lite i kassan på W the almighty.
Den dåliga uppdateringen nuförtiden beror på att min eminenta, urkassa, mobil är på en tvåveckors rehab någonstans i detta avlånga land (läs, den är inlämnad på lagning, för femtielfte gången). Så jag är numera beroende av en dator och ett fungerande internet, något som Tre Bredbandsleverantörer har varit lite dåliga på att ställa upp med. But I´m going strong, stronger than ever actually.
Oh, när man talar om trollen. Eller när man talar om saker som inte fungerar. Ännu en knapp på mitt tangentbort föll just av.
Tur att det är insidan som räknas.

Grodyngels-funderingar

2009-06-21T16:42:00.001+02:00

Jag riskerade mitt liv och min mobil för att kunna föreviga de söta grodynglen här i en pöl vid havet. Men de var inte så fotogeniska, tyvärr. Men för att komma till saken, hur tror ni det känns att vara ett yngel, som i godan ro simmar runt med sina yngel-kompisar i en pöl, och sen en dag tappar man plötsligt svansen! Och fyra ben börjar växa ut! Hur tacklar de det? Jag skulle absolut ha fått men för livet. Men de måste ha ett psyke av stål, de där ynglen. Jag röstar för mer kunskap om grodyngel, Herr statsminister; tillsätt en kommitté nu genast!

Just wanted to share it with you guys

2009-06-21T16:20:00.001+02:00

2009-06-21T14:46:00.001+02:00

Med falukorv och kaffe i magen (eh, den kombinationen lät inte så god som den faktiskt var) ligger jag pladask på en solvarm klippa. Ska låta vågorna vagga mej till vila. Kanske vaknar jag som en ny människa. Eller samma gamla Ina.

Bristningsgräns

2009-06-21T13:43:00.001+02:00

Mitt i den ofattbart vackra sommaren är det kaos i mig. Jag lägger allt längst in, tränger undan det, tacklar det efter dagsform. Jag vill att någon ska lyssna, hjälpa, komma med ångestlindring och lösningar. Ge mig kraft och mod och en kram.

Frukost

2009-06-19T07:23:00.001+02:00

En helt vanlig midsommarsfrukost hos oss. Jag äter kräm, nisse grädde, pappa yoghurt med nötter och mamma sörplarcappuccino

Rum, städa dig!

2009-06-19T07:03:00.001+02:00

Okej. Nu är det hårda bandage som gäller. När jag kommer till baka från skärgården imorrn så är du uppackad. Hör du det, väsk-jävel?

Glad midsommar

2009-06-19T06:57:00.001+02:00

Inatt har jag halvt frusit ihjäl i mitt gamla flickrum. Kurade ihop mej under överdraget till min bäddsoffa och gjorde mentala åkarbrasor så inte hjärnan skulle bli köldskadad. Försökte vinna lite empati från mamma såhär på morgonkvisten. Hon undrade helt rått varför jag inte satt på elementet bara. Vad svarar man på det?

Norrlands guld

2009-06-18T23:09:00.001+02:00

Oron i kropp och framförallt själ drev mej ner till älven. Det ångrar jag inte. Måsarna och jag tittade tillsammans ut över den släta vattenytan och solen svedde trädens toppar. Satt på bryggan tills kylan tvingade mig hem. Sommarnätter i Lunde är magiska, obeskrivbara. Men det gnager ändå i mig, min båt går back och jag orkar inte vända mej rätt. Jävla allt. Jävla mat. Hur svårt kan det vara, ät och var glad nån fucking gång.

Midsommar

2009-06-18T22:42:00.001+02:00

Mamma meddelade just att det inte känns som midsommar imorgon. Hur vet man det nu, undrar jag stilla. Jag leker med mobilen, tar panoramakort på vanliga ting, såsom min katt, utsikten från köket och mej själv i omåttligt het fleecetröja och utgnuggat smink. Pappa förpackar marängen som ska på sin första och sista resa till skärgården imorrn. Håhåjaja.

Yo mannen!

2009-06-18T22:25:00.001+02:00

Natti Natti allesammans. Jag ska masa mej i säng, krama om nisse när känslostormarna hotar att blåsa bort mej. Hasta la vista.

2009-06-18T21:44:00.000+02:00

Privacy

2009-06-18T21:19:00.000+02:00

Jag funderar på det här med bloggeriet. Hur privat ska man göra det? Själv tycker jag att det som är intressant att läsa, det är sånt som är lite djupare, sån som sitter lite längre in än bara strax bakom översta hudlagret.

Jag är bra på att skriva och prata om mej själv, mina tankar och känslor överför sig gärna till ord och meningar.

Frågan är bara, hur klokt är det att delge människor sina funderingar? Hur öppen kan man vara utan att människor tycker man går över gränsen. Över den där hårfina gränsen, ni vet som när den man samtalar med står några steg för nära, så nära att man känner pustar av personens andedräkt, så nära att man ibland av misstag nuddar sin samtalspartners kropp, så nära att ögonkontakten blir elektrisk.

Det ska vara snaskigt för att folk ska läsa, det ska vara personligt, roligt och gärna ha sin del av tradegier och inlägg som kan ooooh-as och aaaah-as över. Men tål människor mitt känsloliv?

KATASTROF!

2009-06-18T20:16:00.001+02:00

Jag knäckte den ekologiska,frigående, äggulan i vitorna. Jahapp. Inga maränger av de äggen. Nu lämnar jag över ägg-knäckandet till pappa. Pust.

Livets motto!

2009-06-18T20:06:00.001+02:00

All annan text är överflödig. Inatt gäller detta, 7:45 imorrn rullar vi mot midsommar i norrländska skärgården. Vem sjutton kom på att vi skulle ha marängtårta med oss? Den är fortfarande obakad och sova får vi göra i graven.